Jag börjar blir lite less på alla motgångar som jag har just nu.......

Gisela börjar idag ett av sina jobb och jag står fortfarande utan. Detta gör förstås att jag börjar undra vad jag gör för fel.

Kommentarer från nära och kära börjar regna in vid det här laget. De säger att jag inte ska sätta någon prestige i detta och att det faktiskt inte är något nederlag om det blir så att jag måste komma hem. Men jag kan inte hjäpa att se det som ett. Planeringen inför denna resa var lång och därför känns det som att jag har misslyckats om en hemresa sker inom en snar framtid. Jag VILL verkligen att jag ska klara av att stanna här till i september...

Som tur är, har jag träffat bra vänner här som ställer upp om det blir kris och jag står utan lägenhet eller i akut brist på pengar. Detta är en enorm trygghet som jag är väldigt tacksam över.

Jag passar därför på att skriva in ett stort TACK till alla som stöttar mig i denna svåra period som jag går igenom just nu. Eftersom att jag inte har någon bild på alla er, lägger jag till en bild på mina nya underbara kanadensiska vänner. För trots att vi bara har känns varandra i knappt 2 månader, stöttar de mig som att jag vore en i gänget.

Kyle och Steve


"Gay J"


Love you all och jag hoppas att livet blir lite lättare om ett tag.


CC